Egypten. Egon. Älskare.

Som kvinna är Hatschepsut en förebild.
Hon levde på 1450-talet i Egypten.
Hon var dotter till kung Thutmosis I och hans ena hustru Ahmose.
När hon blev vuxen gifte hon sig med sin halvbror, Thutmosis II och med honom fick hon en dotter - Neferure.
När hennes make dog så stod Egypten utan regent då Thutmosis II och Hatschepsut endast hade en dotter.
En son från en av Thutmosis II och dennes "bifruar" - Thutmosis III - blev då utsedd till regent, men då sonen fortfarande var ett barn utsåg sig Hatschepsut till medregent och fattade alla viktiga beslut medans sonen var för ung.
Inofficiellt utsåg hon sig själv som farao och iklädde sig mans kläder och lösskägg. Hon gick omkring med bar överkropp och gjorde allt för att visa sig lika stark som andra män. Hon utsåg sig till kung i Övre och Nedre Egypten om än endast som medregent.

Det sades att Hatschepsut hade en affär med en ämbetsman i sin närhet - Senenmut. Och att han var den som byggde hennes gravtempel, Djeser-djeseru, som ett bevis på sin kärlek till henne. De levde som en familj och det var Senenmut som uppfostrade hennes dotter - Neferure.

 

Hennes tempel ligger i en dal som heter Deir el-Bahri, som ligger nära Luxor i Egypten. 

När Thutmosis III blev vuxen så försvann plötsligt Hatschepsut spårlöst, ca.1457 f.Kr. Hon nämns inte mer i några skrifter eller på några målningar. Styvsonen misstänktes. Han lät förstöra hennes minne, genom att förstöra målningar på henne. 

Hatschepsuts växte upp i faraonernas värld. Hon var en faraos dotter, hon var gift med en farao och hon regerade tillsammans med en farao - som en kvinnlig farao. Hennes mumie identifierades 2007 och det sägs vara det största fyndet efter Tutankhamons grav 1922. 

En avbild av Hatschepsut med hennes lösskägg, som hon använde som en del av hennes taktik att förmildra det faktum att hon var en kvinnlig farao, något som var ovanligt i dåtidens Egypten.

Cool kvinna!

  

En simpel bonde och Kinas historia

Tänk er att vara en simpel bonde som tillsammans med sonen endast ska gräva en brunn. Ett arbete som säkerts gjort flera gånger tidigare. Bara att denna gång upptäcka något som skulle visa sig vara en stor och okänd del av Kinas historia. 1929 grävde en bonde och hans son en brunn, vad de istället hittade var en stor grop med begravda Jade-föremål som skulle visa sig vara från en okänd kultur i Bronsålderns Kina - Sanxingdui.

Denna civilisation sägs vara 5 000 år gammal och ha verkat parallellt med den största dynastin - Shangdynastin. Den fanns alltså samtidigt som Shangdynastin men försvann helt plötsligt runt 1200 år f.Kr. Men fyndet som bonden gjorde 1929 var bara ett av de första fynden. Man gjorde fler Jade-fynd 1931. Det skulle komma att dröja flera år innan grävningarna gjordes i större skala. Det allra största genombrottet kom inte förrän 1986 då man fann två stora offergropar som far fulla av olika föremål. Man fann tusentals artefakter i guld, brons och jade som hade gått sönder, bränts och begravts. Dessa föremål finns nu på Sanxingdui museet som öppnades 1997.

Jag har valt att berätta lite om tre olika föremål som hittades i dessa offergropar - de tre föremål jag finner mest intressanta personligen.

Det första och kanske mest iögonfallande föremålet jag kommer ta upp är Bronsmannen. En staty i verklig storlek i förgylld brons. Man tror att figuren symboliserar auktoritet i form av en shaman, präst eller kung. Statyn föreställer en man som har sina händer upphöjda i en omfamnande gest, figuren står på en grund som hålls upp av fyra elefanter. Tillsammans med elefanterna mäter den hela 260 cm. 

 Bild lånad från Wikipedia.

Det andra föremålet jag vill berätta om är altaret man fann. Basen på vilken altaret står på består av flera olika fyrbenta djur, som håller upp några bronsfigurer. Tittar man noga så har varje figur utsträckta armar och de håller i någon form av, vad man tror vara, en offergåva. 

Bild lånad från Wikipedia.

Den tredje saken jag vill ta upp är många saker, en sorts samling - och det är de olika maskerna. Dessa masker kunde vara stora, över 1 m breda. Det som de allra flesta hade gemensamt var att de hade nästan utomjordslika egenskaper och överdrifter i ansiktet. De liknade nästan monster med både mänskliga och animaliska egenskaper. 

Bilder lånade från Wikipedia.

Många forskare har varit fascinerade av denna stil. Hur denna artistiska stil uppkommit vet man inte, då man ännu inte vet så mycket om Sanxingdui överhuvudtaget. Jag tycks, i min tanke, alltid återkomma till den bonde som fann dessa offergropar. I sin jakt på en ny brunn snubblade han över en okänd kinesisk dynasti. Kina har honom att tacka för denna del av sin historia. Förstå vad häftigt att vara den som var den som startade denna galna resa tillbaka genom sitt lands historia. Jag är imponerad, nyfiken och gapandes!

Medelhavet. Storhetsvansinne. Historia.

 Lånad bild från Samuel Ball Platner's  

The Topography and Monuments of Ancient Rome

Jag brukade älska att sitta i väntrum som barn. För där fans nämligen historietidningar. Ända sen barnsben har jag varit otroligt fascinerad av historia. Det är därför historia är ett av de ämnena jag kommer undervisa i senare i mitt liv.

Jag besöker Rom så ofta jag kan. Sist jag var där var 2014 dock. Livet som student gör resekassan lite knaper. Jag besöker samma saker varje gång jag är där - Fontana di Trevi, Spanska trappan och Vatikanen. Men min absoluta favoritplats är Amphitheatrum Flavio eller Colosseum som vi mer känner den som.

 

Egna bilder från Colosseum.

Mars 2014.

Colosseum byggdes 70-80 e.Kr och denna byggnad nyttjades både som teater samt arena för gladiator spel. Man kan bara fantisera om känslan av ett fullsatt Colosseum som kunde ta emot över 80.000 åskådare med en omkrets på 524 meter och en höjd på 48 meter. Vespasianus var den kejsare som påbörjade byggandet av Colosseum men det var hans son, Titus, som fick äran att avsluta det. Namnet Colosseum sägs komma av ordet koloss, en 40 meterhög staty av kejsare Nero i förgylld brons. Men dess rätta namn, Amphitheatrum Flavio, betyder den flaviska amfiteatern och är döpt efter den tid då makten låg hos den flaviska ätten. Armeringen som höll upp byggnadens väggar togs för att istället gjutas ner till vapen. Detta gjorde att byggnadens struktur försvagades och under en jordbävning år 443 e.Kr. förstördes byggnaden. Därför ser Colosseum ut som den gör idag.  

För att komma till Colosseum från mitt hotell så passerar man tre kullar Capitolium, Palatinen och Velia. Där låg Forum Romanum, torget där allt i staden skedde. Det var på torget man hade politiska möten. Man hade religiösa sammankomster och det var där handeln skedde. Längst detta stråk kan man se spår av stora monument (många tempel byggdes på Forum Romanum) och Vestatemplet och de två triumfbågarna är två av de mest kända. De byggdes främst till kejsare Titus ära. Även om det mesta där kom till under Julius Caesar och kejsare Augustus, så finns vissa bebyggelser som kan dateras längre tillbaks än så. När man går över dessa tre kullar så kan man nästan fantisera om stämningen som var då - hetsiga debatter i senaten eller handelsmän från alla håll och kanter som ropade "Venite a comprare". 

Egen bild över ett område på Forum Romanum.

Mars 2014.

Något man slås av när man spatserar runt i Rom är deras stolthet över sin historia. Jag upplever en känsla av gemenskap hos romarna som knyts samman tack vare deras historia. Rom ses som en av världens första civilisationer och ju mer jag funderar på det ju fler frågor dyker upp.

• Förstår romarna verkligen hur viktig deras historia är för andras historia?
• Vad händer när byggnaderna försvinner helt?
• Kommer vi någonsin att kunna förstå, helt och fullt, hur gammal romarrikets historia faktiskt är och vilket inflytande det hade för övriga civilisationer?

En sak är säker - jag kommer fortsätta besöka Rom så ofta jag bara kan! För jag kan bara inte få nog av de gamla romarna och deras berättelser.